Jag älskar naturen. Det här stora vackra ekosystemet vi får vara en del av. För mig är det heligt, och mitt hjärtas instinktiva sanning är direkt och självklar:
Självklart ska allt få finnas och leva, liksom bara för sin egen skull.
Jag tror att vi är många som delar den åsikten. Men jag tror också att många, precis som jag, ibland kan få en skavande tanke nånstans i bakhuvudet. En tanke om att “en svamp-sort eller en insekts-art hit eller dit? Det är ju fint att de finns, visst, men spelar det någon roll egentligen?”
Men jodå. Det spelar roll. Det handlar till stor del om något så osexigt som genresurser. Eller osexigt förresten – skulle en plågsam död i spetälska vara så mycket sexigare?
Såhär:
Allt som lever på jorden innehåller nämligen gener. Små kodsnuttar om hur just deras lilla varelse fungerar. Vill man sedan skapa något som funkar likadant så fungerar generna som en byggnadsanvisning.
Vad sådana byggnadsanvisnigar till kodsnuttar ska vara bra för? Tja, allt kommer vi människor inte på själva. I dagsläget är ungefär 40% av världsekonomin baserad på just biologiska produkter och processer. Odlingen. Maten. Förädlingen. Kosmetikan. Och, jepp, du anade: medicinerna.
För det var det där med den plågsamma döden i spetälska igen. Läkemedlen vi använder kommer nämligen ur naturen i stora mått, och då pratar jag inte ens om alternativmedicinen. Nej hela 70% av de vanliga konventionella läkemedel som introducerats mellan 1981 och 2006 stammar ur naturliga ursprung. Penicillinet som botat spetälskan (och mycket annat) kommer direkt ur svamprikets genresurser.
För, penicillinet, som upptäcktes av ett misstag och en slump, kommer faktiskt från ett släkte mögelsvampar. Och om inte just den mögelsvampen funnits kvar på jorden och kunnat dyka upp på just det där smutsiga laboratorieglaset så hade vi inte haft någon bot mot spetälskan. (Och mycket annat.)
Och vår alldeles vanliga sälg som står i dikeskanterna och trängs innehåller ämnet acetylsalicylsyra, mer känt som aspirin – vår idag vanligaste ingrediens i värktabletter. Numera tillverkas acetylsalicylsyran helt på kemisk väg, men utan byggnadsanvisningarna i sälgen hade det inte blivit något med det.
Sannolikt ungefär hur mycket som helst. Enligt den nyaste forskningen är i runda slängar 86% av jordens arter fortfarande oupptäckta. Det är hela bibliotek med byggnadsanvisningar som vi ännu inte börjat läsa i.
Tanken svindlar: Tänk om ekosystemet jorden är så perfekt att varje sjukdom som kan existera också har sitt existerande motgift?
Jag tror att naturens komplexitet är så långt mycket större än vi har en aning om eller förstår. Och vem anser sig vara allvetande nog att kunna säga huruvida en hotad skalbaggsart i Amazonas innehåller lösningen på någon av forskningens stora gåtor eller ej? Eller om en liten typ av bi är en viktig del av ekosystemet för en växt som i sin tur kan hjälpa i kampen mot cancer?
Naturen är allt vi har. Den är vårt hem. Vi är en del av den.
Allt i den måste få leva. För sin egen skull, och faktiskt också för vår skull.
Liv och den allra rikaste mångfald,
Åsa-Saga
*
Ps. Har du haft glädje av den här texten? Eller känner du andra som kan ha glädje av den? Att dela är kärlek! Du delar den lätt med knapparna här under.
