Jag tror att vila är avgörande för att närande, hållbart liv.
Klokt och tjusigt va?
Det är jättelätt att säga. Och det är också ganska så lätt att förstå med hjärnan att det är sant och riktigt.
Men det är mycket svårare att leva så.
Jag är ändå hyfsat förståndig, har kunskaper inom hälsa, och har till och med läkt och återhämtat mig från en utmattningsdepression back in the days.
Men vila? Njae. Not so much. Inser jag nu i efterhand när plötsligt kroppen sa stopp igen.
Så:
Djupt andetag.
Nu tar jag ut en ny riktning.
Jag ser för mitt inre en hängbro av plankor, av det slag som hänger över raviner i amerikanska äventyrsfilmer. Jag ser den, och jag ser också för mitt inre hur jag sågar av repen så att bron rasar ned i ravinen och dunsar emot bergväggen där på andra sidan.
Det är på det sättet jag tar ut en ny riktning den här gången. Helt lugnt, men på allvar. Jag tänker inte gå samma väg som innan igen. Nu räcker det.
Här är de 5 + 7 kunskaper om vila jag tar med mig i ryggsäcken från och med nu:
1) Att vila i vardagen gör oss friskare när vi väl är lediga.
Det senaste året har jag haft två längre ledigheter. Den ena – sommarledigheten – spenderade jag med fem veckors förkylning, och den andra – vinterledigheten – med fyra veckors influensa. Jag vet att jag inte är ensam om den typen av sjuk-semestrar. Jag vet det eftersom jag ofta sett det hos andra men tänkt att “sånt händer inte mig, för jag tar ju hand om mig”. (Ledtråd: Jag tar hand om mig, absolut, men jag har inte vilat.)
När vi hela tiden är igång, jobbar, pressar oss, så blir det aldrig någon paus för våra kroppar. Nivån av stresshormonerna adrenalin och kortisol trappas upp och blir konstant höga. Kortisolet sänker dessutom vår motståndskraft mot sjukdomar, så även om vi inte blir sjuka just mitt i stressen – forskarna har nämligen en tes om att immunförsvaret kan skjuta upp ett insjuknande om vi utsätts för tillräckligt stor press – så blir vi det efter stressen. För den stunden kommer ju. Förr eller senare.
Genom att vila i vardagen ger vi kroppen möjlighet att vänja sig vid att slappna av här och nu. Att lugna ned stresshormonsproduktionen istället för att gasa på tills det brister.
2) Magen älskar vila.
Efter min bortopererade brustna blindtarm plus en rätt stor mängd starka mediciner för att få bukt på komplikationerna efteråt så är min magfunktion sig inte lik. Minst sagt. Jag som brukar ha en fantastiskt tålig mage har nu fått gå tillbaka till det basala. En klok sjuksköterska lärde mig vikten av att äta snäll och mjuk mat under en tid, men också vikten av att vila. “Magen älskar lugn och vila” berättade hon. “Alla aktiviteter gör du före maten. Efter maten är det vila som gäller.”
Så – just nu har jag en känslig mage. Och det är helt tydligt att den kloka sjuksköterskans råd var riktiga. Jag, som kommer från en bakgrund där sista tuggan knappt är svald förrän det är dags att diska undan och gneta vidare, vilar nu efter maten, och det gör hela skillnaden.
3) Vila gör att vi åstadkommer mer.
Jag känner en konstnär, med vilt lockigt hår och en själ full av idéer. Hon är en av de mest idérika människor jag känner, och också en av de som får mest gjort. Ofta bara häpnar jag över hennes produktivitet och aktivitet. Samtidigt är hon den jag känner som ger sig själv mest vila. Meditation, avslappning, yoga, pauser, naturpromenader. Dagligen! Hur går det ihop?
Själv säger hon att det är just vilan som är nyckeln.
Att idel arbete och ingen vila ger en utmattad människa.
Och en utmattad människa kan inte prestera lika väl. En utmattad människa har både sämre koncentrationsförmåga och mindre energidepåer.
Hon beskriver dessutom – och det känner jag så väl igen mig i – att när hon pressat sig för hårt och för länge så ökar hennes stressnivå. Och efter en tid med ökad stressnivå så dyker det upp sårbarhet och otrygghet, som gör att de tvivlande inre rösterna plötsligt får starkare kraft, och att den förmåga till tillit som krävs för att våga följa de riktigt djärva idéerna plötsligt inte finns där.
Utmattningen gör oss alltså mindre. Mindre kreativa. Mindre produktiva. Mindre tillitsfulla till vår kapacitet och skapandeprocess.
När vi i själva verket inte alls är små.
Långt därifrån.
Vi behöver bara ge oss själva lite vila.
4) Jag behöver också vila.
Här har vi verkligen en kunskap av yttersta vikt. Att jag behöver vila. Alltså jag också.
Jag har så lätt, så farligt lätt, att tänka att “Jo, absolut, det är helt klart viktigt för välmåendet att [valfri bra sak, t.ex. vila], men jag själv jag klarar mig faktiskt helt fint ändå. Jag är nog av det lite tåligare slaget.”
Således har jag under de senaste åren nogsamt uppmanat vänner och bekanta att ta hand om sig och vila och vara rädda om sig, medan jag själv ångat på som om det inte fanns en morgondag. Inte alltid i det yttre, men alltid i det inre. Alltid har det varit något jag ska göra först, kolla först, fixa först – sedan får jag vila. (Ledtråd: Med den strategin blir det ingen vila.)
Nuförtiden, insikten: Jag lyder under samma naturlagar som alla andra. Min kropp och mitt stresshormonsystem behöver också vila, precis som alla andras. Det är inte mitt att bestämma över. Det är inte valfritt.
Ps. Inte för att vara fräck och påstå saker, men det finns en möjlighet att detsamma gäller även dig. Ds.
5) Internet är inte vila.
Nej. Jag är ledsen. Internet är inte vila. Och att titta på TV är inte vila heller.
Min allra första yogalärare sa just det här, för över tio år sedan, och jag varken höll med eller trodde helt på henne. För mig är tv vila!
Men nu vet jag att hon har rätt.
Givetvis kan det vara sagolikt vilsamt att i den där pausen på jobbet sätta sig och ögna igenom favoritsidorna på nätet, eller scrolla sig igenom instagram. På samma sätt som det efter en lång motig dag kan vara underbart att bara få ligga i soffan ifred och se på Hela Sverige Bakar på TV4 Play. Absolut!
Men när alla pauser och vilostunder fylls med intryck från internet och tv, vecka efter vecka, år efter år – vad händer då med vilan? Har vi vilat?
Min erfarenhet har tvingat mig att inse att svaret är Nej.
Surfning och tv är ett underbart sätt att fly, att slippa känna efter. Men när intrycken hela tiden matas på, och ingen tid ges till stillhet, så får sinnet aldrig en chans.
Så mycket som jag har flytt in i skärmar de senaste åren när tillvaron har pressat och skavt – har jag då blivit utvilad? Nej. Har den ursprungliga olusten och tröttheten försvunnit? Nej. Har jag fått fler intryck, blivit mer uppjagad? Ja. Min stressnivå och mitt behov av vila har snarast bara vuxit. Trots att jag “vilat” så mycket!
Ju mindre stimuli, ju mer vilsamt för vår hjärna, säger stressforskarna. Och min yogalärare.
Nu vet jag bättre. Nu tror jag dem.
* * *
Jamen – hur gör man när man vilar då, om det nu är så bra?
Här är sju enkla sätt:
1) Lägg dig ned raklång.
Precis så enkelt: Lägg dig ned.
Platt och raklång.
Ligg kvar.
På en säng, på en yogamatta, på golvet, där du ryms.
När vi ligger ned så att vårt hjärta och vår hjärna hamnar i jämnhöjd, så aktiveras nämligen vårt parasymaptiska nervsystem. Och är det något vi vill ska vara aktivt i kroppen, så är det det. När det parasympatiska nervsystemet aktiveras så sjunker vårt blodtryck, hjärtat lugnar sig, nivån av stresshormoner sjunker (hejdå kortisol!) och kroppen börjar istället producera hormoner som gör oss lugnare (hej oxytocin!), och både matsmältningen och kroppens läkningsprocesser förbättras. Du går in i vila.
2) Sitt kvar.
En massör på en yogastudio här i stan, som själv läkt en utmattningsdepression, gav mig det rekordenkla vilo-rådet att sitta kvar. “När du sitter vid matbordet och har ätit eller fikat, så ställ äggklockan eller mobilen på 15 minuter. Och sitt sedan kvar vid bordet och gör ingenting, tills klockan ringer. Sedan är det klart.”
Visst, du kommer antagligen att bli uttråkad och rastlös om du inte är van vid att vila på det här sättet. Men sitt kvar. Och är du som jag kan du vissa dagar få en kliande känsla av snudd på panik i kroppen. Men sitt kvar. Det som snurrar fort fort inuti kommer att lugna sig, kommer att snurra långsammare och långsammare.
Och: det går alltid att börja med 5 minuter, och öka successivt.
Och: det är värt det.
3) Rör dig långsamt.
Även detta råd kommer direkt från yogamassören. Rör dig långsamt. Han hade själv använt långsamheten med goda resultat i sin egen återhämtning. Långsamma långsamma promenader, äta långsamt, tvätta sig långsamt, diska långsamt. Och så vidare.
Samma råd har jag hört från vänner att de fått vid stressrehabilitering av olika slag. Att röra sig medvetet långsamt, för att inte skapa onödig stress i kroppen.
Jag har provat. Och det fungerar. Det händer något. Kroppen känns annorlunda. Och jag blir mer uppmärksam och närvarande.
Och jag kan utföra långsamheten lite närsomhelst. Som små halvhalter, små inbromsningar, dagen igenom. Sådan är den bästa vilan.
4) Lägg dig ned med musik.
När jag samtalat med människor om hur de vilar, så är detta ett av de förslag på vila som jag tyckt mycket om. Det är enkelt, det kräver inga stora förberedelser, och det går bra att få in i en vanlig vardag.
Och det är vad det låter som. Lägg dig ned, på sängen till exempel. Ha en musikspelare i rummet eller i öronen, så att du kan lyssna på musik som är avslappnande för dig. (För vissa kan det vara klassiskt, för andra tibetanska munkar som sjunger, för andra kanske stillsam electronica.) Ha en spellista gjord redan i förväg som du vet hur lång den är – exempelvis 15 minuter.
Lägg dig ned, se till att få vara ostörd. Lyssna på din avslappnande spellista. Låt telefonen vara avstängd.
Så enkelt kan det vara att vila.
5) Gå ut i naturen.
En klassiker. Men inte mindre sann för det. Och detta viloråd, precis som exempelvis rådet att ligga raklång, är direkt kopplat till hur våra kroppar och nervsystem är byggda och funtade. Forskning visar om och om igen att när en människokropp får vistas i naturen så sänks halten av stresshormoner i den kroppen märkbart.
Och har du inte tillgång till skog och vidsträckta marker att strosa i så räcker det med en stadspark. Så länge det är natur. Natur runtomkring = lägre halt av stresshormoner inuti. Att strosa runt vanliga stadskvarter har emellertid inte samma tydliga effekt på stresshormonerna, och forskarna vet inte helt varför, men gissningsvis har det att göra med att den typen av miljöer ställer andra krav på vår uppmärksamhet än vad natur gör.
6) Lyssna på en avslappning.
Under mina första vingliga steg mot att lära mig att vila så behövde jag någon att hålla i, hela tiden. Vila själv? Jamen hurdå? Jag förstår inte..!
Jag visste verkligen inte hur man gjorde, och min kropp behövde lotsning. Jag har därför provat en mängd guidade avslappningar, och en av mina favoriter har kommit att bli Shorter respektive Longer Yoga Nidra med James Jewell. Yoga Nidra är en avslappningsteknik från den yogiska traditionen, som lotsar kroppen ned i djup avslappning (ja rentav sömn), medan sinnet förblir vaket.
Allt du behöver är en ostörd plats att ligga ned på (raklång, igen), och en möjlighet att lyssna på ljudfiler. Jag lyssnar på James Jewells Yoga Nidra genom Spotify, men vill du hellre köpa filerna som mp3 så finns de på exempelvis Amazon för nedladdning.
7) Prova yinyoga.
Den stillsamma yinyogan är en av mina favoritgenvägar för att lugna ned kropp och sinne när de speedat iväg. Enkla positioner som du helt enkelt bara lägger/sätter dig i, stannar stilla i ett par minuter, och sedan är det klart. Och du kan ta en ny position. Eller inte. Välj själv. Inga speciella kläder behövs, ingen yogamatta, du blir inte svettig, och det går bra att göra yinyoga alldeles där du befinner dig just nu.
De enstaka yin-positionerna är avslappnande och uppmjukande i sig, medan serier av positioner ger samma effekt på kroppen som ett akupunkturpass eller en djup massage. Efter längre yin-pass, med 8-10 positioner efter varandra, har jag hört mig själv ge ifrån mig ljud och suckar så avslappnade att jag först inte förstått att de kommit från mig själv! Någon som sa vila? Yin yoga hjälper dig att vila djupt.
Den vackra och fantastiska boken Vila dig i form med yinyoga av Magdalena Mecweld ger svar på alla upptänkliga frågor om yinyoga, samtidigt som den enkelt och tydligt guidar dig till positionerna. Du kan provbläddra i boken här, och garanterat provlåna den på ditt närmsta bibliotek.
(Bild lånad härifrån.)
* * *
Det här är den kunskap om vila som jag tänker ta med mig in i min framtid. Min framtid som är mer vilsam och hållbar. För – jag tror verkligen att vila är avgörande för ett närande och hållbart liv.
Med det inte sagt att det är lätt att vila.
Men jag kan försöka. Idag igen. Och i morgon också.
Hängbron är borta. Den gamla vägen är inget alternativ.
Nu går jag en ny väg.
Följ mig gärna i spåren.
*
Vilsamhet och vårfågelsång,
Åsa-Saga
